Vid militärbasen i Bidur, där räddningsinsatsen leds, samlas anhöriga till de saknade varje dag. Yashoda K.C:s bror, 47, försvann i floden. Hans mobil gav sin sista signal i ett djungelområde ovanför Timure, och två helikoptrar planeras för en insats dit.
“Min bror lider och kämpar för sitt liv. Jag kan inte vara tyst när allt står på spel”, säger hon till SVT. Om myndigheternas besked: “Nu säger de att de ska genomföra en insats för att undsätta våra nära. Men vi litar inte längre på några löften.”
För tusentals familjer är telefonen det enda spåret. Operatörerna kan se vilken mast och vilken sektor en mobil senast hade kontakt med, och därmed om den fanns på flodsidan eller bergssidan. Mellan 08.30 och 09.45 den 26 augusti tappade näten kontakten med abonnenter i hela flodkorridoren.
Miljöexperten Roshan Kumar Joshis telefon var aktiv sista gången 09.10 i Ramche. En kollega som talade med honom då hörde honom skrika till sina arbetskamrater: “Spring, spring fort.” Familjer får dock inte ut positionerna direkt: integritetslagstiftningen kräver att begäran går via säkerhetsmyndigheterna.
I Pokhara har 102 kroppar bärgats och 16 identifierats. En av kropparna, nummer 1003, gör två familjer anspråk på: en har rest från Bardiya för kraftverksarbetaren Gopal Dahit, en annan pekar på turistguiden Damodar Basyal. Båda räknar upp detaljer som stämmer. DNA får avgöra.
“Under en katastrof är det möjligt att en familj av misstag tar med sig någon annans kropp”, säger polisinspektören Dipak Rijal. Oidentifierade begravs därför med etiketter och koordinater, och kan enligt årets direktiv exhumeras i upp till tolv år.
Även utanför katastrofzonen letar familjer. En kommundel i Solukhumbu har skrivit till Kinas ambassad om fyra män från byn Waku som var vid Kerungs immigrationskontor på den kinesiska sidan när floden kom. De hann aldrig resa in i Nepal, så i de nepalesiska registren finns de inte.
Källa: SVT Nyheter