Pokhara
Pokhara ligger 200 kilometer väster om Katmandu och är Nepals näst största stad, med 600 051 invånare vid folkräkningen 2021. Staden ligger på 822 meter över havet, alltså lågt med nepalesiska mått. Det är därför du kan sitta i kortärmat vid sjön och samtidigt titta på snö.
Den 17 mars 2024 utsåg premiärminister Pushpa Kamal Dahal Pokhara till Nepals turisthuvudstad, vid en ceremoni nere vid Phewa. Formellt var det nytt. I praktiken hade staden haft rollen i decennier.
Ta dig hit
Flyget från Katmandu tar 25 till 30 minuter. Bara Buddha Air har fler än 17 avgångar om dagen, så du behöver sällan boka långt i förväg. Bussen går på Prithvi Rajmarg längs Trishulifloden och tar 7 till 8 timmar. Den är billig och vacker, men vägen är smal och hårt trafikerad.
Sedan januari 2023 har staden en internationell flygplats, byggd för 216 miljoner dollar med lån från kinesiska Exim Bank. Den har stått nästan tom på utrikestrafik sedan dess. Det ändras den 23 september 2026, när flydubai sätter in dagligt flyg från Dubai. Väljer du den vägen slipper du Katmandu helt, och det är den enskilt största nyheten för svenska Nepalresenärer på flera år.
En detalj som ställer till det vid bokning: den nya flygplatsen har koden PHH, inte PKR. PKR är den gamla inrikesflygplatsen intill, som fortfarande tar helikoptrar och en del inrikestrafik.
Lakeside är där du hamnar
Nästan alla bor i Lakeside, som också heter Baidam, längs Phewas norra strand. Hotell, momobodar, trekkingbutiker och båtuthyrare ligger tätt på ett par kilometer gata. Det är turistigt på gränsen till parodi, men det fungerar, och du kommer att uppskatta det efter en vecka i fjällen.
Sjön
Phewa är ungefär 4 kilometer lång, 2 kilometer bred och som djupast 24 meter. På en ö mitt i vattnet ligger Tal Barahi, ett pagodtempel i två våningar som fylls av nepalesiska besökare på lördagar. Du ror dit själv eller betalar någon som ror.
Vill du komma undan folk finns Begnas och Rupa en dryg halvtimme österut. Samma berg, en bråkdel av båtarna.
Bergen
Härifrån ser du tre toppar över 8 000 meter: Dhaulagiri, Annapurna I och Manaslu. Men berget alla fotograferar är Machhapuchhre, 6 993 meter, som ligger bara 25 kilometer norrut och därför ser större ut än det är.
Machhapuchhre har aldrig bestigits officiellt. Nepal har inte utfärdat ett enda klättertillstånd sedan 1957, när britterna Wilfrid Noyce och A.D.M. Cox tog sig till 46 meter under toppen och vände, på kung Mahendras uttryckliga order. Berget räknas som Shivas hem och är heligt för gurungfolket.
Uppför, och nedför igen
Sarangkot ligger på cirka 1 600 meter och är dit halva Lakeside åker klockan fem på morgonen för soluppgången. Du kan ta bil hela vägen upp, eller gå från Miruwa på Baglungvägen, ungefär 90 minuter uppför.
Samma ås är en av världens mest kända startplatser för skärmflygning. Tandemflygen lyfter på 1 592 meter, stiger med termiken mot 2 900 och landar nere vid sjön. Ett flyg tar 20 till 30 minuter, och Pokhara har den ovanliga kombinationen av pålitliga termikvindar och en landningsplats mitt i stan.
På åsen tvärs över sjön, 1 100 meter upp på Anandakullen, står World Peace Pagoda, byggd av den japanska Nipponzan-Myohoji-orden och invigd i oktober 1999. Nere i staden ligger International Mountain Museum, öppnat 5 februari 2004, som tar emot runt 100 000 besökare om året.
Tillstånden, och vilket du faktiskt behöver
Pokhara är porten till Annapurna Conservation Area, 7 629 kvadratkilometer skyddad mark sedan 1986 där det bor över 100 000 människor. Härifrån går de flesta turer i Annapurna.
Tre olika tillstånd blandas ständigt ihop, på resebloggar och i forumtrådar. Bara ett av dem gäller alla.
ACAP, det du behöver
Alla som tar sig in i området ska ha ett ACAP-tillstånd. Det spelar ingen roll om du vandrar, åker jeep eller kör motorcykel upp till Muktinath. Det är inget trekkingtillstånd utan en inträdesavgift till skyddad mark, och det är det enda som kontrolleras på checkposterna.
Avgiften är 3 000 rupier, och i Pokhara löser du det på ACAP Entry Permit Counter i Lakeside. Läs ACAP-tillstånd för Annapurna för adresser i både Pokhara och Katmandu, formuläret online och vad du behöver ha med dig.
TIMS, en gråzon
Nepal Tourism Board skriver att utländska vandrare i skyddade områden sedan 31 mars 2023 ska bära ett TIMS-kort utfärdat av en registrerad byrå och gå med licensierad guide. Annapurna står med på listan.
I praktiken kontrolleras det inte. På Annapurnalederna tittar checkposterna på ACAP och inget annat, och flera nepalesiska arrangörer skriver numera rakt ut att TIMS inte längre krävs på de här rutterna. Regeln står kvar på pappret, så den kan börja tillämpas igen. Men den är ingen anledning att låta bli att åka på egen hand.
Restricted areas, där guide verkligen krävs
Det här är en egen kategori som Department of Immigration hanterar, och där är licensierad guide och bokning genom registrerad byrå faktiskt obligatoriskt. Närmast Pokhara ligger Upper Mustang, allt norr om Kagbeni. Nepal Tourism Board anger avgiften till 50 dollar per person och dygn, så tio dagar kostar 500 och fem dagar hälften.
Muktinath och Jomsom ligger utanför den gränsen, i Lower Mustang. Dit räcker ACAP, och dit kan du ta dig på egen hand.
Tre vandringar härifrån
Poon Hill på 3 210 meter, Annapurna Base Camp på 4 130 och Mardi Himal Base Camp på 4 500. Poon Hill går på knappt en vecka och kräver ingen vana. De andra två gör det.
När du ska åka
Regnet är Pokharas signum. Dalen får 3 350 millimeter om året, och i Lumle strax västerut faller 5 600. Under monsunen från juni till september ser du sällan bergen, hur nära de än ligger.
Åk i oktober-november eller mars-april. Sommartemperaturen ligger på 25-35 grader, vintern mellan -2 och 15.