Kyoto
Kyoto var Japans huvudstad från 794 till 1869, när hovet flyttade till Tokyo. Staden ströks från listan över mål för atombomben på krigsminister Henry Stimsons insisterande och skonades i stort sett även från vanlig bombning, så det som byggdes under de tusen åren står kvar: omkring 2 000 tempel och helgedomar, varav 17 står på Unescos världsarvslista sedan 1994. Här bor 1,46 miljoner människor, vilket gör Kyoto till Japans nionde största stad. Drygt hälften av prefekturens befolkning, 56,8 procent, bor i själva staden, och storstadsområdet har omkring 3,8 miljoner invånare.
Besökarna är fler än invånarna med god marginal. 2024 kom 10,88 miljoner utländska turister, första gången över tio miljoner, och 56 miljoner besök totalt. Samma år sov för första gången fler utlänningar än japaner på stadens hotell, 8,21 mot 8,09 miljoner. Det betyder köer vid Kiyomizu-dera, fulla bussar och en bambuskog man går genom i takt med folkmassan. Det går att undvika. Receptet är att vara ute klockan sex och tillbaka på hotellet när bussgrupperna kommer.
Fyra av sjutton
Världsarvet heter “Historic Monuments of Ancient Kyoto” och omfattar 17 platser, varav 14 ligger i staden, två i Uji och en, klosterberget Enryaku-ji, i Otsu. De flesta hinner fyra: Kinkaku-ji, Kiyomizu-dera, Nijo-slottet och Tenryu-ji i Arashiyama. Har du en dag till lägger du till Ryoan-ji med den torra stenträdgården och Ginkaku-ji, silverpaviljongen som aldrig fick något silver. Saiho-ji med sina över 120 sorters mossa kräver förbokning.
Klockan sex vid Fushimi Inari
Helgedomen alla har sett bilder på står inte på världsarvslistan. Fushimi Inari grundades 711 av Hata-klanen och har omkring 10 000 toriiportar, var och en skänkt av ett japanskt företag. De cirka 800 som står tätt i rad bildar tunneln Senbon torii. Stigarna upp på berget Inari, 233 meter högt, är fyra kilometer och tar ungefär två timmar.
Det som gör Fushimi Inari till rätt start på dagen är två saker: det kostar ingenting, och det är öppet dygnet runt med belysning hela natten. JR:s Nara-linje tar dig från Kyoto station till Inari på fem minuter. Var där klockan sex, gå upp till första utsiktspunkten och ner igen, och du har tunneln för dig själv på bilderna. Klockan tio är det en kö som rör sig i gånghastighet.
Guldet, scenen och slottet
Kinkaku-ji, den gyllene paviljongen, byggdes 1399 som villa åt shogunen Ashikaga Yoshimitsu. Det du ser är från 1955: den 2 juli 1950 brände en 22-årig novis ner alltihop. De två övre våningarna är täckta med bladguld, 20 kilo vid senaste omläggningen 1986-87, och byggnaden är 12,5 meter hög. Entré 500 yen, öppet 9-17 alla dagar. Buss 205 från Kyoto station tar 40 minuter, tunnelbanan till Kitaoji och buss därifrån är snabbare.
Kiyomizu-dera grundades 778 och hänger ut över sluttningen på en träscen 13 meter över marken, byggd utan en enda spik. Den nuvarande scenen är från 1633. Uttrycket “att hoppa från scenen vid Kiyomizu” betyder att ta språnget, och under Edoperioden gjorde 234 personer det bokstavligen. 85,4 procent överlevde. Hoppen förbjöds 1872. Under scenen rinner Otowa, tre vattenstrålar som besökarna dricker ur för lycka. Entré 500 yen, öppet från klockan 6, och det är den tidiga timmen som gäller här också.
Nijo-slottet stod klart 1626 och var shogunernas residens i Kyoto. I Ninomaru-palatset knarrar golven som fåglar när man går på dem, det som kallas näktergalsgolv, och det var här Tokugawa Yoshinobu 1867 lämnade tillbaka makten till kejsaren. Entré 800 yen plus 500 för palatset, öppet 8.45-17 med sista insläpp 16. Tunnelbanan till Nijojo-mae tar en kvart.
Bambun, och när du inte ska gå dit
Arashiyama ligger i stadens västra utkant, 15 minuter med JR:s Sagano-linje från Kyoto station för 240 yen. Bambuskogen är gratis och ligger några minuters promenad från stationen, bredvid Tenryu-ji, grundat 1339, med trädgård för 500 yen. Bron Togetsukyo över floden och apparken Iwatayama med över 170 makaker ligger på samma promenad.
Bambuskogen är en smal stig mellan höga stammar, och den fungerar bara när den är tom. Mitt på dagen är den en gångbana mellan två folkmassor. Gå dit direkt efter Fushimi Inari, före klockan åtta, eller inte alls.
Gion, och gränderna du inte får gå in på
Gion i Higashiyama är Japans mest kända geishakvarter, och här heter de geiko, inte geisha, med lärlingarna maiko vid sin sida. Huvudgatan Hanamikoji går norrut från Shijo med bevarade trähus på båda sidor. Från april 2024 är det förbjudet för turister att gå in på de privata gränderna i kvarteret, med böter på 10 000 yen. Beslutet togs efter år av besökare som fotograferat geiko och maiko mot deras vilja och stått i portgångarna till privata hus. Gatorna är öppna, gränderna inte.
Nishiki, marknaden som kallas Kyotos kök, är 400 meter lång med omkring 130 butiker och fick sitt tillstånd att sälja fisk 1615. Öppet ungefär 10-18, många stänger onsdag eller söndag. Ät inte medan du går, det räknas som ohyfsat och är det första lokalborna klagar på.
Filosofens väg följer en kanal med körsbärsträd från Ginkaku-ji till Nanzen-ji, en halvtimmes promenad. Vattnet kommer från Biwa-sjöns kanal, och namnet kommer från två filosofiprofessorer vid Kyotos universitet som gick här varje dag.
Staden försöker bromsa
Kyoto har testat två sätt att glesa ut turisterna. Dagskortet för bussarna, 700 yen, slutade gälla i mars 2024, eftersom lokalborna inte kom med. Vid hållplatserna för Kiyomizu-dera och Yasaka-helgedomen kunde man få vänta ut tre eller fyra bussar. Ersättningen är ett kombinerat kort för tunnelbana och buss för 1 100 yen. Rådet som följer av det: åk tunnelbana, JR och Keihan där det går, och ta bussen bara till Kinkaku-ji.
Den 1 mars 2026 höjdes boendeskatten, som tas ut per person och natt. Rum under 6 000 yen kostar fortfarande 200 yen i skatt, 6 000-19 999 yen ger 400, 20 000-49 999 ger 1 000, 50 000-99 999 ger 4 000, och rum över 100 000 yen per natt beskattas med 10 000 yen. Staden räknar med 13,2 miljarder yen om året, mer än det dubbla mot förut.
Var du bor spelar mer roll än skatten. Bo längs Karasuma, gatan med tunnelbanan, så når du allt utan buss, eller i Gion om du vill gå till Kiyomizu-dera och Yasaka på morgonen innan någon annan är vaken.
Dit och vidare
Shinkansen från Tokyo tar omkring två och en halv timme. Vilka tåg Japan Rail Pass gäller på står på Japansidan. Från Kansai flygplats tar expresståget Haruka 73 minuter till Kyoto station, och JR West säljer en enkelbiljett för utländska besökare för 2 200 yen. Väljer du det flyget slipper du Tokyo helt. Osaka ligger en kort tågresa bort och fungerar som kvällsutflykt.
Nara, huvudstaden före Kyoto, är dagsutflykten. Kintetsus expresståg går från Kyoto station till Kintetsu-Nara på 35 minuter för 1 280 yen, det långsammare på 45 minuter för 760. JR:s Miyakoji-tåg tar 45 minuter för 720 yen men stannar en kvart längre bort från parken. I Nara-parken går över 1 000 hjortar fritt, och i Todai-ji står en 15 meter hög bronsbuddha i världens största träbyggnad. Åk på förmiddagen, ät lunch i Nara och var tillbaka i Kyoto till skymningen.
När
Körsbärsblommen slår ut i Kyoto i snitt den 26 mars och står i full blom den 4 april. Höstfärgerna är som bäst under andra halvan av november. Det är de två veckorna om året när staden är som vackrast och som fullast, och hotellpriserna följer med. Sommaren är het och fuktig, med 28,5 grader som dygnsmedel i augusti, och vintern kall med ibland snö och 1,5 grader som lägsta medeltemperatur i januari. Vill du ha Kyoto utan trängsel åker du i februari, eller i början av juni innan regnperioden.