Taj Mahal
Taj Mahal är ett mausoleum i vit marmor på Yamunas södra strand i Agra, 210 kilometer från Delhi. Shah Jahan, den femte mogulkejsaren, lät bygga det åt sin hustru Mumtaz Mahal, som dog den 17 juni 1631 när hon födde parets fjortonde barn. Bygget började 1632. Själva gravbyggnaden stod klar 1648, och trädgården, porten och moskén 1653. Omkring 20 000 arbetare var med, och kostnaden anges till 32 miljoner rupier i dåtidens pengar. Sedan 1983 står anläggningen på Unescos världsarvslista, och under budgetåret 2022-23 kom omkring fem miljoner besökare.
Det är Indiens mest fotograferade byggnad, och ändå är det få som ser den ordentligt. De flesta går rakt fram till gravbyggnaden, tar bilden vid bänken och går ut igen. Ge dagen tre timmar, gå in vid öppning, och ägna lika mycket tid åt baksidan mot floden som åt framsidan.
Två biljetter, tre portar
Taj Mahal öppnar 30 minuter före soluppgången och stänger 30 minuter före solnedgången. På fredagar är det stängt. Biljettluckorna vid östra och västra porten öppnar en timme före soluppgången och stänger 45 minuter före solnedgången.
Utlänningar betalar 1 100 rupier. Vill du gå in i själva gravbyggnaden kostar det 200 rupier till, och det ska du. Barn under 15 år går gratis. Köper du biljetten på nätet i förväg är den 50 rupier billigare. Skoskydd ingår i utlänningsbiljetten och delas ut före mausoleet. Ta med legitimation, den kontrolleras.
Det finns tre portar. Östra porten, Sirhi Darwaza, vetter mot Fatehabad, och det är dit du går på morgonen. Västra porten är huvudentrén. Södra porten är stängd för inpassering. Drönare, stativ utan tillstånd, mat, tobak, hörlurar och mobilladdare får inte tas in, men en vattenflaska går bra. Inne i mausoleet är fotografering förbjuden.
Porten först, sedan trädgården
Du kommer inte in på gården direkt. Först står du framför Darwaza-i-rauza, den stora porten i röd sandsten, inlagd med vit marmor, blomsterreliefer och koranverser. Det är genom dess valv du ser gravbyggnaden för första gången, inramad och långt bort. Stanna där en stund innan du går vidare.
Innanför ligger trädgården, en charbagh: fyra kvadrater delade av två upphöjda gångar med vattenkanaler, och varje kvadrat delad igen i 16 blomsterbäddar. Mitt i korset står en upphöjd bassäng i marmor, lagd på nord-sydlig axel så att gravbyggnaden speglar sig i vattnet. Det är den bänk och den bassäng som alla bilder är tagna från.
Byggnaden
Gravbyggnaden står på en marmorplattform med sidor på 95,5 meter, 8,7 meter över marken. I hörnen står fyra minareter, var och en över 40 meter hög, och de lutar en aning utåt. Det är avsiktligt: skulle en minaret rasa faller den bort från graven, inte in i den.
Marmorn kom från Makrana i Rajasthan och sandstenen från Fatehpur Sikri. I marmorn är 28 sorters ädelstenar och halvädelstenar inlagda, jade och bergkristall från Kina, turkos från Tibet, lapis lazuli från Afghanistan, safir från Sri Lanka och karneol från Arabien. Tekniken kallas pietra dura, och det är den du ska gå nära och titta på: blommorna på väggarna är skurna i sten och fällda in i marmorn.
Koranverserna runt valven skrevs av kalligrafen Amanat Khan från Shiraz, som fick sin titel av Shah Jahan. På tajmahal.gov.in står han med bland de namngivna mästarna tillsammans med kupolens formgivare Ismail Afandi och mosaikmästaren Chiranjilal från Delhi. Arkitekten bakom helheten anges i regel som Ustad Ahmad Lahauri.
Inne i graven
Kammaren i mitten är en oktagon med 7,3 meter långa sidor. Där står två kenotafer, tomma minnesgravar, innanför ett genombrutet marmorskrank. Mumtaz Mahals är den i mitten, dekorerad med inlagda blommor och koranverser. Shah Jahans står bredvid, förskjuten ur mitten. Den var aldrig planerad. Kejsaren avsattes av sin son Aurangzeb 1658 och satt fången i Agra Fort tills han dog 1666, och sonen lade honom bredvid hustrun.
De riktiga gravarna ligger i källaren rakt under, och kenotaferna ovanför står i samma ordning. Det är tyst därinne, och ljudet av en röst hänger kvar: den officiella sajten anger efterklangen till 28 sekunder.
Moskén, gästhuset och floden
På var sida om gravbyggnaden står en byggnad i röd sandsten. Den västra är moskén, som fortfarande används. Den östra, jawab, betyder “svaret” och byggdes bara för symmetrins skull, som en spegelbild av moskén.
Bakom gravbyggnaden rinner Yamuna. Gå runt till flodsidan. Där är det glest med folk, du ser Agra Fort längs floden, där Shah Jahan satt inlåst med utsikt över just den här byggnaden, och tvärs över vattnet ligger trädgården Mehtab Bagh. Legenden om ett svart Taj Mahal som skulle byggas där borta har grävts ut på 1990-talet och visade sig vara vita stenar som mörknat.
Färgen
Marmorn byter färg med ljuset: rosa i gryningen, vit mitt på dagen, gyllene i månsken. Det är det som gör morgonen värd att gå upp för, och det är därför det finns nattvisning fem nätter i månaden, vid fullmåne och två nätter före och efter. Grupper om högst 50 personer släpps in mellan 20 och midnatt i åtta omgångar, en halvtimme vardera. Utlänningar betalar 750 rupier, barn 3-15 år 500, biljetten köps på nätet hos ASI och du samlas vid Shilpgram nära östra porten en halvtimme före din tid. Ingen nattvisning på fredagar eller under ramadan, och inga videokameror.
Luften i Agra har gjort marmorn gulbrun i omgångar, och den indiska fornminnesmyndigheten rengör den med lerinpackningar för att få tillbaka vitheten. Reglerna mot utsläppen, Taj Trapezium Zone, står på Agra-sidan. Under andra världskriget 1942 och i krigen mot Pakistan 1965 och 1971 kläddes hela byggnaden in i byggnadsställningar för att den inte skulle synas från luften.