De första dagarna delades nödhjälpen i Nepal ut centralt, via säkerhetsstyrkorna. Det fick kritik, och nu har regeringen bytt modell: kommittéer med sex partier har bildats i Rasuwa och Nuwakot för att samordna hjälpen genom kommunerna, som kan sina byar.
Beslutet togs på ett allpartimöte redan den 27 augusti. Överlämningen började den 31:a, fyra dagar senare.
Kommunernas egna lägesrapporter visar vad som behövs. I Gosaikunda är omkring 5 000 invånare drabbade och över 1 000 saknas; kommunordföranden Kaisang Nurpu Tamang har själv sju saknade släktingar. I Uttargaya, med 8 500 invånare, saknas över 600, och omkring 700 hemlösa familjer behöver varma kläder. Bidur har 538 förstörda bostadshus, tre förstörda skolor och 311 saknade, nio av dem lärare.
Ordföranden i Ama Chhodingmo sammanfattar sitt läge så här: “Vår kommun är i praktiken under blockad.”
Det kommunerna ber om är konkret: bailybroar över Trishuli, solpaneler och batterier, dieselgeneratorer, fyrhjulsdrivna ambulanser, mediciner, gasol och basmat som ris, linser och matolja. Elnät och mobilnät ligger nere på flera håll, och flodbankarna eroderar fortfarande.
Femton kommuner i fem distrikt räknas som direkt drabbade.
Källa: The Kathmandu Post