Vid jordbävningen 2015 var drönarna i Nepal något de internationella teamen tog med sig. Nu är expertisen inhemsk, och den gör tyngre arbete än att filma.
I Devighat i Nuwakot, ett av de värst drabbade områdena, har Airlift Technology levererat minst 1,5 ton förnödenheter på tre dagar med en DJI FlyCart som lyfter upp till 85 kilo per flygning, med 4 kilometers räckvidd. Mat har släppts på ett skoltak fyra våningar upp, dit vattnet gjort vägen oframkomlig. Samma maskiner har flugit sju kroppar över floden mellan Devighat-3 och Devighat-5, en sträcka räddarna inte kan bära dem säkert.
Termiska kameror söker efter kroppsvärme, och en AI-styrd drönare har kartlagt förstörelsen. Tekniken är beprövad på hög höjd: vid Everests baslägerled flyger samma bolags drönare över Khumbu-isfallet på 6-7 minuter, en sträcka som tar bärare uppåt sju timmar.
“För ett land utsatt för jordbävningar och översvämningar kan lokalt utvecklad drönarteknik göra stor skillnad. Det vi behöver är rätt regelverk”, säger Airlifts chef Milan Pandey till Kathmandu Post.
I kraftverkstunnlarna flyger filmaren och drönarpiloten Manish Maharjan, som SVT följt i sökandet efter de instängda arbetarna. “Vi använde högtalare för att ropa på dem. På några platser spelade vi musik och väntade på en reaktion”, säger han.
Hans vittnesmål från insidan är mörkt: “Det fanns tunnlar som var lika fyllda med lera som en tub med tandkräm. Det fanns inga luftfickor därinne.”
Källa: The Kathmandu Post