Laos var länge landet man tog sig igenom snarare än till. En trög buss från Thailand, två dagar på en båt på Mekong, och så vidare mot Vietnam. Det ändrades den 3 december 2021, när tåget från Kina började gå. Laos är fortfarande Sydostasiens enda land utan kust, 236 800 kvadratkilometer med 7,9 miljoner invånare, och styrs av samma parti sedan 1975. Men det går att resa runt i det på ett sätt som inte gick för fem år sedan.
Järnvägen mellan Vientiane och gränsstaden Boten är 422 kilometer lång, körs i 160 kilometer i timmen och passerar 75 tunnlar och 167 broar på vägen genom bergen. Samma sträcka tog omkring 15 timmar på väg. Snabbtåget gör det på 3 timmar och 35 minuter, och till Luang Prabang är du framme på 1 timme och 31 minuter. Vid Boten fortsätter spåret in i Kina mot Kunming, så det går att ta tåget hela vägen från Yunnan.
Den gamla kungastaden, kunglig huvudstad tills monarkin avskaffades 1975, ligger där floden Nam Khan rinner ut i Mekong. Staden har 55 000 invånare och över 30 tempel, och togs upp på Unescos världsarvslista redan 1995. Varje morgon i gryningen går munkarna i procession genom gatorna och tar emot ris av invånarna. Titta gärna, men på avstånd, och köp inte ris av försäljarna som ställer sig i vägen för att sälja till turister. Bäst är staden vid laotiska nyåret Pi Mai, den 13-16 april, då alla häller vatten på alla och firandet i Luang Prabang pågår i över en vecka.
Laos har fyra världsarv. Utöver Luang Prabang är det khmertemplet Vat Phou i Champasak i söder (2001), de stora stenkrukorna på Krukslätten i Xiengkhuang (2019) och nationalparken Hin Nam No, som skrevs in 2025 tillsammans med Phong Nha-Ke Bang på vietnamesiska sidan av gränsen.
Längst ner i landet, där Mekong breder ut sig mot Kambodja, ligger Si Phan Don, de fyratusen öarna. Hälften av dem försvinner när floden står hög. Turisterna bor på Don Det, Don Khon och den största ön Don Khong, och åker ut till fallen vid Khone Phapheng, forsar så kraftiga att fransmännen byggde Laos första järnväg mellan Don Det och Don Khon för att få förbi godset. Närmaste stad är Pakse, som också är utgångspunkten för Bolavenplatån.
Mellan 1964 och 1973 släppte USA över 2 miljoner ton bomber över Laos. Omkring 80 miljoner av dem exploderade aldrig och ligger kvar i marken, och ungefär 50 personer om året dödas eller skadas av dem. UD:s råd är korta: plocka inte upp metallskrot och gå inte vid sidan av vägar och stigar, särskilt i de östra delarna av landet.
Svenska medborgare får visum vid ankomst eller söker e-visum i förväg på laoevisa.gov.la. Båda ger 30 dagar, och visumet kan förlängas två gånger hos provinsens immigrationskontor, till högst 90 dagar. Passet ska vara giltigt i minst sex månader efter inresan, och sedan den 1 september 2025 fyller du i ett digitalt ankomst- och avresekort. Kontrollera att du fått en inresestämpel i passet. UD skriver att resenärer utan stämpel har fått betala böter vid utresan, eftersom de inte kunnat visa att de rest in lagligt.
Sjukvården håller låg standard i hela landet. Det finns några internationella kliniker i Vientiane, och på sjukhusen ute i provinserna kan du inte räkna med att personalen talar engelska. Det närmaste sjukhuset av bättre klass är Wattana Hospital i Nong Khai i Thailand, på andra sidan Vänskapsbron från Vientiane, och det kan möta upp med ambulans vid bron. Malaria, dengue, zika och japansk encefalit finns i landet.
Regnperioden varar från maj till oktober, med översvämningar och jordskred som kan stänga vägar. Mekongkommissionen publicerar prognoser för flodens vattenstånd.
Sverige har ingen ambassad i Laos, ansvaret ligger hos ambassaden i Bangkok. Laos har däremot en ambassad i Stockholm, och ambassadören täcker sex länder från kontoret där.
November-februari är torrt och svalt och den bästa tiden. Mars-april är hett, maj-oktober regnar det och Mekong kan svämma över.
Svenska researrangörer med resor till Laos:
Hitta hotell i Laos.