Ubud
Ubud ligger inåt landet i Gianyar-regentskapet, 200 till 300 meter över havet och knappt fyra mil norr om flygplatsen på Bali. Det finns ingen strand. Det som finns är risfält, floddalar, tempel och konstnärer, och det är därför över tre miljoner utländska turister om året tar sig hit. Redan 2018 kom fler besökare till Ubud än till Denpasar.
Namnet kommer från balinesiskans ubad, medicin. Distriktet har 74 800 invånare, själva orten knappt 12 000, och det regnar 2 244 millimeter om året, mer än nere vid kusten. Under regnperioden får du räkna med eftermiddagar inomhus, se säsongen på Bali-sidan.
Bilresan från flygplatsen tar 1,5 till 2,5 timmar för 37 kilometer. Det säger det mesta om trafiken. Huvudgatan Jalan Raya Ubud står stilla stora delar av dagen, så bo inte vid den. Byarna runt om, Penestanan och Sayan väster om floden och vägen upp mot Tegallalang, ligger tio minuter bort och där ser du fortfarande risfält från frukostbordet.
Palatset och dansen
Puri Saren Agung, Ubuds kungapalats, ligger i korsningen mitt i stan. Byggnaderna i sin nuvarande form kom till under Tjokorda Putu Kandel, som regerade 1800 till 1823. Jordbävningen 1917 skadade dem, och 1928 öppnades palatset för utländska gäster. Kungafamiljen bor kvar innanför murarna, och gården är gratis att gå in på dagtid.
Klockan 19.30 varje kväll dansas legong på gården, med gamelanorkester och palatsets snidade portar som fond. Biljetten kostar 100 000 rupiah och säljs vid ingången eller av försäljare på gatan från fem på eftermiddagen. Föreställningen tar en och en halv timme.
Målarna som kom 1927
Den tyske målaren Walter Spies flyttade till Ubud 1927. Tillsammans med holländaren Rudolf Bonnet och kungen Tjokorda Gde Agung Sukawati grundade han 1936 konstnärskooperativet Pita Maha, och det var då byn blev en exportör av konst. Spies dog den 19 januari 1942 när fartyget som deporterade honom från Bali bombades av Japan.
Arvet finns i fyra museer. Puri Lukisan, grundstenen lagd den 31 januari 1954 och öppnat 1956, samlar måleri och träsnideri från 1930-talet och framåt, med I Gusti Nyoman Lempad som centralfigur. Neka Art Museum i Sanggingan öppnade den 7 juli 1982 med Spies, Bonnet, Arie Smit och Affandi. ARMA, Agung Rai Museum of Art, öppnade den 9 juni 1996 och har Raden Saleh och Spies. Den spansk-amerikanske målaren Antonio Blanco bodde i Ubud från 1952 till sin död 1999, och hans hus är i dag museum.
Efter bombdåden 2002 försvann turisterna, och festivalen Ubud Writers and Readers Festival startades för att få dem tillbaka. Sedan kom Elizabeth Gilbert, vars memoar från 2006 blev film 2010, inspelad i Ubud. Yogastudiorna och medicinmännen som tar emot turister är i hög grad hennes förtjänst.
Apskogen
Mandala Suci Wenara Wana, apskogen, är 10 hektar skog i södra änden av stan som ägs av byn Padangtegal. Här bor omkring 1 260 långsvansade makaker, mer än dubbelt så många som 2011, fördelade på grupper med egna revir. Inne i skogen står tre tempel som alla tros vara byggda omkring 1350, och ett av dem, Pura Prajapati, har byns kyrkogård intill.
Öppet 9-18, sista insläpp klockan 17. Vuxna betalar 130 000 rupiah, barn 100 000. Reglerna är enkla och värda att följa: stirra inte aporna i ögonen, håll i det du har, och gå in utan väska så tror de inte att du har mat. Det är en halvtimme, inte en förmiddag.
Risterrasserna, och vilka som är världsarv
Bevattningssystemet subak går tillbaka till 800-talet och styrs av tempel och bondekooperativ som delar vattnet mellan fälten. Den 6 juli 2012 skrev Unesco upp det som världsarv, under namnet Cultural Landscape of Bali Province. Listan omfattar fem områden: vattentemplet Pura Ulun Danu Batur, Batursjön, Pakerisanflodens dalgång, Pura Taman Ayun och Batukaru-landskapet.
Tegallalang, terrasserna en mil norr om Ubud som sitter på alla bilder, finns inte med. De är vackra, de är öppna 7-18 och de kostar 25 000 rupiah i kontanter, plus 10 000 för varje bambubro över privat mark och 150 000 till 350 000 för en tur i gungan. Åk vid sju när det öppnar, eller åk till Pakerisandalen i stället, som är världsarv på riktigt.
Källorna och grottan
I Pakerisandalen ligger Tirta Empul, byggt kring en källa år 962 under Warmadewa-dynastin. Källan är Pakerisanflodens upprinning, och i templets två bassänger med 30 pipar gör balineser reningsritualen melukat, och besökare får delta. På kullen ovanför står villan som byggdes till president Sukarnos besök 1954.
Goa Gajah, elefantgrottan strax utanför Ubud, är huggen ur berget någon gång mellan 800-talet och 1000-talet och återupptäcktes av holländska arkeologer 1923. Badbassängen med sju stenkvinnor som häller vatten, en för varje helig flod i Indien, grävdes fram först 1954. Grottan stod på Unescos väntelista från 1995 men togs bort 2015.
Campuhan Ridge Walk börjar vid templet Pura Gunung Lebah och går 2 kilometer längs åsen till kaféerna vid Karsa. Den är gratis. Gå den vid soluppgången, klockan sex, innan värmen och resten av Ubud kommer.
Tre nätter räcker
Ubud är för den som kan sitta stilla. Tre nätter räcker för palatset, ett museum, apskogen, Tirta Empul och en morgon på åsen, och sedan har du sett det Bali som fanns innan kusten byggdes igen. Vill du ha hav åker du ner till Canggu eller Seminyak.